1.) Sävja – Carl von Linnés egen ”retreat”
Det var en gång en man, som lärde sig älska växter, djur och stenar…
Han köpte sig två gårdar. Hammarby och Sävja 1758. På Hammarby arbetade han och tog emot besökare.
Men på Sävja drog han sig tillbaka för att i lugn och ro få umgås med sitt gårdsfolk och gå upp på sin kammare och känna sig som student.
2.) Sävja kyrka
Granne med Linnés gård ligger den röda Sävja kyrka och församlingsgården som byggdes 1984 i en av Uppsalas nyare stadsdelar.
Den ritades av arkitekterna Helena Tallius Myhrman och Magnus Myhrman.
3.) Naturreservatet Nåntuna Lund
Nåntuna lund är lite av en stadsnära oas. I det lilla reservatet Nåntuna lund på Fyrisåns östra sida skapar hassel och ek en rogivande och idyllisk stämning. Tidigt på våren täcks marken av vitsippor, som senare avlöses av andra blommande örter. Här hittas också några av länets största och äldsta jätteekar.
I det nordöstra hörnet av reservatet finns ett närmare tvåtusen år gammalt gravfält. Några av gravarna är markerade med stående bautastenar, andra är trekantiga, runda eller fyrkantiga till formen. Nåntuna lund ingick i Linnés återkommande exkursioner till Danmarks socken på 1760-talet.
4.) Naturreservatet Norra Lunsen
Det är ett stort vilt skogsområde med ett nät av kilometerlånga stigar. Snörika vintrar spårar man även skidleder genom området.
Området har sitt namn efter torpet Lunsen, beläget ungefär mitt i området. Torpet hörde på 1800-talet till Berga by i Danmarks socken. Jan Persson från Danmarksby var den siste torparen som fram till 1880 brukade litet jord, hade kor och höns här. Torpet revs 1881-82. Det nuvarande torpet byggdes i ursprunglig stil 1987 en bit från den gamla stengrunden och numera är Lunsentorpet i friluftslivets tjänst som fin rast- och övernattningsstuga.
5.) Flottsund
Här skär Fyrisån genom Uppsalaåsen och rinner ut i Mälarviken Ekoln. För 2000 år sedan var delar av Uppland fortfarande vattentäckt. De delar som nu ligger över 10 m-höjdkurvan stack upp som öar kringgärdade av vattenvägar. Lunsenplatån var en sådan stor ö.
Under 1500-talet fanns här färja och på 1600 och 1700-talen enklare flytbroar. Under 1800-talet var ångbåtstrafiken livlig till Uppsala och gästgiveri och krogar fanns här vid Flottsund.
6.) Gränsstenen vid åmynningen
Några hundra meter söderut från Flottsund in på grusvägen mot Kungshamns gård ligger ett litet rött torp. I trädgården står en länsgränssten rest 1746 av landshövdingen i Stockholms län sjöofficeren Theodor Ankarcrona. Han började som löjtnant och avancerade därefter snabbt i graderna. 1715 räddade han Karl XII från att bli instängd i Stralsund 1715. Som tack för detta dåd gjordes han till kommendör vid huvudflottan i Karlskrona och adlades till ”Ankarcrona”. 1743 blev han utsedd till landshövding över Stockholms län. Detta ämbete hade han inne till sin död 1750.
7.) Milstenen sydöst om Flottsund, på väg 255s östra sida
Milstenar är vägmärken för att ange hel, halv eller kvartsmil och upprättades vid uppmätning av vägarna i samband med anordnandet av skjuts- och gästgiveriverksamheten med början på 1600-talet. En tidig och välbehövlig infrastrukturåtgärd ! De äldsta milstenarna funna är från mitten av 1600-talet. En gammal svensk mil var 10 688 m. Ansvaret för upprättandet hade landshövdingen.
8.) Flottsunds fyr – byggnadsminne
Fyren står vid inloppet till Fyrisån från Ekoln och är en AGA-Dahlén i originalskick. Gustaf Dahlén var konstruktören och uppfinnaren bakom den automatiska fyren. Så vitt känt är det här den enda bevarade fyr som fortfarande fungerar på ursprungssättet.
På 1980-talet hade navigationstekniken sprungit ifrån Flottsunds fyr. Den var släckt och höll på att förfalla. Men projektet Årike Fyris återupptäckte den och kommunen rustade fyren – och tände den. Nu lyser den dygnet runt, från april till oktober.
9.) Kungshamns gård och Dragontorpet
Gården Kungshamn vid Fyrisåns mynning ca en kilometer söder om Flottsund hette från början Flottsunds gård. Kanske 1700-talets ägare inspirerades till namnbytet av fornfynd och sägner om att forntidens sveakungar brukade slå läger vid denna hamnplats. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes under 1740-talet i karolinerstil av Carl-Gustaf Bielke. Gården har varit s.k. rusthåll dvs. underhöll en soldat till häst, en dragon.
10) Kungseken
På sluttningen ner mot Flottsund kan man från väg 255 se resterna av den jättelika ca 700-800 år gamla ”Kungseken”. Här har enligt sägnen Gustaf Vasa rastat och Erik XIV stannat till på flykt efter sturemorden. Eken lär vara förebild till Sparbankens logo ”Spareken”. En ny ek är planterad vid sidan av den gamla.
11.) Fredrikslunds gård – Morga Hage
Av Övre Morga by skapades på 1700-talet Fredrikslunds egendom. Nuvarande huvudbyggnad är från 1899. En promenad från Kungshamn söderut genom Fredrikslund till området där Morga by en gång låg visar upp en omväxlande, vacker, kuperad mälarnatur: Uppsalaåsens böljande höjder och sänkor, tallskog, lövhagar, lundar, sandstränder och klippstränder, lämpliga för bad. Här växer hassel, alm, ask, ek, rönn, nypon, måbär, täta mattor av blå- och vitsippor på våren och här finns gravfält från järnålder.
12.) Djupviksvillan och Djupvikstorpet
Söder om Kungshamn på väg mot Ekolns strand ligger Djupviksvillan som disponeras av Uppsalascouterna Wasakåren och ca 300 m därifrån Djupvikstorpet som arrenderas privat.
13.) Potatis och jordgubbar vid Fredrikslund
Gården Fredrikslund arrenderas och håller betesdjur. Där hagmarkerna betas och inte tillåts växa igen, kan en rik markflora överleva bl.a. vitsippor, gullvivor, nunneört, midsommarblomster, tjärblomster, brudbröd, lundkovall, skogsklöver, ängshavre, storrams, desmeknopp. Sandblandade, bördiga jordar som tillsammans med bevattning ger förutsättningar till fin potatis- och jordgubbsodling.
14.) Fornborg – utsiktsplats
Söder om Morga hage är Ekolns strand hög, brant, och klippig. Här ligger rester av en fornborg. Här har man vid utsikt över mälarvikens vatten och sjöfarare. Fornborgar tillkom under tiden 400-1000 e. Kr., dvs. yngre järnålder, och tjänade som utkiksplatser och tillflyktsorter i ofärdstider.
15.) Lunsenskogen sydöst om Morga på väg 255s östra sida
Här finns många stigar att vandra på och här kan man uppleva riktigt fridfull skog, plocka svamp och bär. Möta fåglar som kungsfågel, talltita, svartmes, större hackspett, spillkråka, rödvingetrast, taltrast, dubbeltrast, trädpiplärka, bofink, korp. Här finns flera mossar med stilla vattenspeglar, sumpskog med al, gran, tall, björk, mossor, ormbunkar, ängsull, starr, älggräs. Här kan man få höra tranor, kricka, enkelbeckasin, orre, järpe och träffa älg, rådjur, räv, grävling, hare, mink och kanske lodjur.
16.) Alsike gamla by – nuvarande Krusenberg intill väg 255
Här låg ett av de många skjutshåll och gästgiverier där de vägfarande mellan Stockholm och Uppsala kunde vila och äta. På denna vägsträckning har människor rest och rastat sedan 1500-talet då landsvägsnätet förbättrades och det blev tryggare att resa till lands. Här färdades historiskt välkända personligheter som t.ex. Linné, som i området upptäckte och namngav år 1743 en speciell klöverart, Alsikeklöver, Erik XIV, Axel Oxenstierna, drottning Kristina, och Erik Gustaf Geijer, som hade sommarboende i den norra av Krusenbergs herrgårdsflyglar.
17.) Milstenen mittemot gamla gästgiveriet
Milstenen är en halvmilsten och är märkt med Gustaf IIIs namnchiffer och J J Gyllenborg, landshöfding. Jacob Johan Gyllenborg var landshövding i Stockholms län 1770–1778.
18.) Fattigbössan vid vägkanten
Vid vägkanten mitt emot det förutvarande gästgiveriet på andra sidan väg 255 står en s.k. fattigbössa. I denna förvarades de almosor som bygdens folk och förbifarande kunde bidra med till socknens gamla och fattiga. Alsike by fick sin första fattigbössa 1669. Den man nu kan se tillverkades i slutet av 1800-talet och har fina smidesarbeten. Överst sitter en liten flöjel med årtalet 1903. På skylten står det: ”Alsike Församlings Fattigbössa Saliga äro de barmhärtige, ty dem skall ske barmhärtighet” och på en modern skylt under: ”Alsike kyrka och församling”. Än i dag kan man lägga i en slant, men då går den till kyrkans verksamhet.
19.) Krusenbergs herrgård
En slottsliknande byggnad i sten ritad av Nicodemus Tessin d.ä. uppfördes här på 1640-talet som bostad till Axel Oxenstiernas dotter Catarina och hennes make Johan Cruus. Axel Oxienstierna var ofta gäst här på sina resor mellan Stockholm och Uppsala och kopplade av från sitt arbete som rikskansler och ledare av drottning Kristinas förmyndarregering. Det sägs att han på äldre dagar fann nöje i att bara sitta stilla och lugnt meta i en av karpdammarna i trädgården. År 1716 brann herrgården ner till grunden. Den södra flygeln byggdes först upp igen under 1700-talets första hälft, sedan den norra på 1780-talet och slutligen stod nuvarande huvudbyggnad färdig 1802, ett gult sengustavianskt tvåvånings trähus med extra fint virke från Finland. Troligtvis fungerade den södra flygeln som enda bostad för ägarna till norra flygeln byggdes och när sedan huvudbyggnaden färdigställdes lät man norra flygelns sengustavianska inredning vara ifred. Följden är att här har vi ett genuint, sparat prov på en av de vackraste gustavianska miljöerna i Sverige.
20.) Krusenbergs omgivningar
Innan man kommer fram till början av alléen vid de röda ladugårdsbyggnaderna finns en informationstavla och karta ”Krusenberg – ett landskap som berättar” som markägaren SLU satt upp och där SLU ger en beskrivning av landskapet och tips om en promenadrunda.
21.) Alsike kyrka
Kyrkan är byggd i slutet av 1200-talet. De två senaste restaureringarna, 1858–60 och 1910–11, sätter nu sin prägel på kyrkans utseende. Kyrkan bildar, med de tillbyggda korsarmarna mot norr och söder, formen av ett kors. Dekorationsmålning¬arna i kyrkans inre, gjorda av konstnären Filip Månsson, tillkom 1910–11, liksom korfönstret i glasmosaik och fönstrens blyinfattade glas. Allt i typisk jugendstil. Enstaka bevarade kalkmålningar från 1400-talet finns t.ex. över dörren till sakristian och på södra långväggen.
Utanför ingången till kyrkan står en 1,9 m hög runsten som hittades 1947 vid grundförstärkningsarbeten. Den låg under dörren till vapenhuset.
22.) Båtgravarna i Tuna
Ortnamnet Tuna anses tyda på en inhägnad kult- och samlingsplats för traktens folk sedan urminnestid. Här i Tuna by, Alsike, upptäcktes år 1893 s.k. båtgravar. I början på 1930-talet grävdes de ut av prof. Hjalmar Stolpe och T.J. Arne som publicerade ”Das Bootgräberfeld von Tuna in Alsike” 1934. Liknande båtgravsfynd från tiden 550-ca 800, alltså yngre järnålder, finner man vid Ultuna, Gamla Uppsala prästgård, Valsgärde och Vendel i Uppland. Här i Tuna hittade man 10 stycken i marken nedsatta båtar av 8-12 m längd. Fyndmaterialet var mycket rikt, eftersom det inte var fråga om brandgravar.
23.) Naturreservatet Rickebasta alkärr – säregen, ovanlig vegetation
Någon kilometer in på Rickebasta- Hagelstenavägen och söder om Alsike prästgård ligger ett ca 600 m långt och ca 200 m brett sumpskogsområde i en svacka.
Här inne i ett ständigt skymningsljus, bland de mörka vattenytorna och den frodiga växtligheten får man intryck av att befinna sig i ett tropiskt mangroveträsk. Kanske inte den mest tilltalande utflyktsmiljön, men mycket originell och sevärd. På våren hörs trastar och näktergalen här och på avstånd i skogsbrynet susar morkullan förbi.
24.) Vassunda – Edeby
Ortnamnet Vassunda är belagt från 1288, Wazsundum, och anses betyda vadstället i sundet mellan Garnsviken och Ekoln. Edeby anses betyda en hög landtröskel, där båtarna måste dras till nästa vattenled. Som annex till Vassunda gamla prästgård ligger Helms antikvitetshandel.
25.) Vassunda kyrka
Kyrkan byggdes på 1200-talet. Runt äldre delen av kyrkogården löper en bogårdsmur. I söder öppnar sig i en så kallad stiglucka, ett vitrappat litet ingångshus, byggt på 1400-talet. På 1400-talets mitt tillkom också tornet, valv och kalkmålningar. Kyrkan förlängdes med ett tresidigt kor 1696.
Den ideellt politiskt obundna föreningen ”Gruppen för cykel- och promenadväg utmed Gamla Stockholmsvägen, väg 255” arbetar för att en gång/cykelväg, HÄLSANS VÄG, skall byggas i anslutning till länsväg 255.
Läs mer på: www.cykelvag255-nu.se
