Tävlingsgeneral för Novemberkåsan för 5:e gången
Hur länge har du bott i Knivsta?
Sedan 1970
Vad är det bästa med Knivsta?
Närheten till allt, Uppsala, Stockholm, Arlanda och världen. Och så är det en offensiv kommun med nära till naturen.
Tre tips man inte får missa i Knivsta
Evenemangstips, info om sevärdheter samlade på ett ställe, tillsammans med annan matnyttig info tex om företag och föreningar m.m – Allt detta hittar du hos Visit Knivsta!
Knivsta har ett aktivt föreningsliv som anordnar flera evenemang av skilda slag, som motionsloppet Valloxen runt och Knivsta Triathlon. På biblioteket erbjuds barnprogram och författarmöten och är en central och trivsam mötesplats.
I början av juni kan man förflytta sig till medeltiden med Husabymarken i Husby-Långhundra som bjuder på tornerspel, riddarprocessioner, marknad och musik.
Besök Sveriges yngsta festival – Hadirajafestivalen på på kultförklarade Ängby Park i augusti. Roas av revy i november. Allt detta och mycket mer finner du i Knivsta!
Tveka inte – hör av dig till oss!
Telefon: 073-339 00 64
Mail: hej@visitknivsta.se
Alsike Nord har en minst sagt anrik historia. Svänger du in på Hällborgsgatan och kör ett par hundra meter in så har där funnits bosättningar åtminstone sedan tidig järnålder, ca 500 fKr.
Tänk dig ut i skärgården men flytta vattenlinjen in till Alsike istället. Du har kobbar och skär, uddar och öar och en hel massa hav. Du har väldigt mycket färre träd än vad som finns idag då trä var det material som användes till det mesta och därmed avverkades friskt runt människors bosättningar.
Innan nuvarande Hälleborgsgatan bebyggdes var fem arkeologer, ledda av Robin Lucas, involverade i det spännande arbetet att gräva ut ett gravfält under 18 dagar. Helt orört har det legat i skogen utan att gemeneman vetat om det, men nu var det dags att ta reda på lite mer.
Gravarna var placerade i ett naturligt stenigt område, uppe på en klipplatå i ett annars lätt kuperat område. Det som särskiljde dem ifrån omgivningen var prydliga cirklar av större kantsten fyllda med mindre stenbumlingar. Områdena direkt utanför cirkeln var däremot anmärkningsvärt tomma på sten.
Gravarna var tio till antalet placerade i två lätt svängda linjer över platån. Och de tros vara ditplacerade mellan 500 fKr och 200 eKr. Ytterligare undersökningar med kol14-metoden samt osteologers analys av benbitar kommer att kunna ge ytterligare information om personerna som blev begravda här.
Två gravar utmärkte sig ifrån de andra. Den ena, som var belägen på platåns kant, var helt tom på fynd. Den yngste av arkeologerna hade fått den på sin lott och trots idogt grävande, sållande och letande. Ja, uttrycket att vända på varje sten passar väl just arkeologer väldigt väl, i detta fall vände han till och med på en trädrot men helt utan att finna några som helst fynd. Graven var tom. En teori är att kanten helt enkelt gett med sig och att innehållet glidit iväg utför slänten. En annan teori är att personen graven är tillägnad avlidit på annan ort, till havs eller på annat vis, att där inte funnits någon kropp att begrava så att graven istället är ett monument över personen.
Den andra utmärkande graven var åt andra hållet, den innehöll väldigt mycket fynd bestående av benbitar och lera. Osteologerna kommer kunna ge mer svar på vad för slags ben då det finns misstankar om att det inte bara är människoben utan även ben ifrån djur. De övriga åtta gravarna var mer lika varandra i mängden fynd, ca 200g per grav.
Visst vore det spännande att få åka tillbaka bara för att se hur de hade det och hur de gjorde, hur de levde och vad de åt. Nu får vi gissa utifrån lämningar och tack ock lov finns det kunniga arkeologer som kan göra bra gissningar.
Vi följer gissningarna:
Den döde sörjs och hedras. Familjen, för det var troligen en familjs gravplats, gör upp ett bål, ett stort bål, där den döde placeras och så tändes det på. Då bålet brunnit ut och kroppen kremerats samlas benbitarna ihop och rengörs. Det är nämligen inget sot kvar på de benbitar som ligger i dessa gravar till skillnad ifrån tex kremerade ben ifrån vikingatiden som är väldigt sotiga.
Åter till Hälleborggatans gravar. Benbitarna läggs i en lerkruka, men inte alla. Var de övriga hamnar vet vi inte, kanske i jorden, kanske i husgrunden för att ge styrka eller skydd, men de flesta läggs i en kruka. Eftersom benbitarna och lerskärvorna är spridda i hela stencirkeln är det troligt att krukan med kraft slungades mot cirkelns mitt, som en ritual innan graven helt övertäcktes med sten.
Det är scenariot som kan anas.
Nu är utgrävningen avslutad och analyssvar väntas för att ge en ännu bättre bild.
Vill du läsa mer om Upplandsmuseets arkeologer: https://arkeologiupplandsmuseet.wordpress.com/